Text av: Lena Martoglio Bomler

Handskar, en bra sekatör, flinka fingrar och ett par rejäla gummistövlar eller kängor är vad som behövs för att vara med och skörda vindruvor. Med ett klickande ljud från sekatören skärs de mogna druvklasarna försiktigt av från sina rankor innan de varsamt läggs i röda korgar. Att få vara med om en riktig ”vendemmia” är en erfarenhet som verkligen ger mersmak!

 

 

Med glimten i ögat berättar la signora Ripellino att hon, när hon gifte sig med en vinodlare den 23 september ”för ett antal år sedan” inte hade en aning om att hon aldrig skulle kunna fira en riktig bröllopsdag. Än mindre resa bort den dagen. För det är precis då som ”vendemmian” pågår som bäst.

 

 

Solen har precis gått upp bakom de högt belägna vingårdarna med sina sluttande odlingar när arbetet sätter igång. September till oktober är skördemånader i Piemonte då familjen jobbar mangrant plus att man tar in extra arbetskraft från det kooperativ man tillhör. Oftast ett eller ett par arbetslag om fem personer i varje.

Vinskörden är ett av de viktigaste momenten under en vinodlares år och kan bli både kostsam och tidskrävande. Därför är det så viktigt att skördearbetet blir effektivt.

 

Det är också en tid på året då den italienska landsbygden är full av aktivitet!

 

Goda Italien har besökt vingårdarna Azienda Agricola Tacchino, La Crota Cichin och kooperativet Produttori di Govone, för att ta pulsen på arbetet med årets skörd. Alla har de sina odlingar på de dimhöljda kullarna i de vackra vindistrikten Langhe, Roero och Monferrato. Hit kommer många varje år bara för att njuta av det vackra landskapet, och flera vandrings- och cykelleder går faktiskt rakt igenom odlingarna.

 

 

Piemontes berömda vita lerjord, terra bianca, är känd för att den lämpar sig så bra för vinodling då den består av kalkhaltig märgel med visst inslag av magnesium, mangan och järn. Det ger goda förutsättningar för hög kvalitet.

Här plockas druvorna för hand enligt gammal tradition. Druvornas mognad varierar beroende på sort och det kan vara stor skillnad mellan druvor som växer på kullar dit solen når hela dagen eller de som kanske bara får eftermiddagssol.

Den exakta tidpunkten för skörden är otroligt viktig. En erfaren odlare bestämmer rätt tidpunkt genom att smaka på druvorna och titta på skalets färg. Även sockerhalt, syrlighet och tanninhalt bedöms. Vissa år kan man behöva fortsätta skörda in i november.

 

 

Det viktigaste momentet för kvaliteten är sorteringen av druvorna. Dåliga druvor sorteras bort direkt på stället. Enbart friska, mogna druvor körs snabbt till pressning innan druvsaften hinner börja jäsa. Omogna får hänga kvar. På rödvinsdruvor rensas stjälkarna bort helt, eller delvis, beroende på sort.

När skördedagen är slut måste man noga och grundligt rengöra alla behållare och pressar så att allt är rent och klart till att användas dagen därpå. Och så rullar skörden på tills de sista druvorna har plockats.

Familjen Ripellinos azienda är en av de 250 vinproducenter som ingår i Produttori di Govone, ett av Italiens mest ansedda kooperativ som startade redan 1957 och idag producerar de ca tre miljoner flaskor vin per år.

Hos familjen Ripellino brukar stämningen vara hög bland druvplockarna som arbetar från tidig morgon fram till sextiden på eftermiddagen. Lunchen, som oftast består av den lokala osten raschera, salami och ett gott bröd, äter man tillsammans i skuggan. Vid dagens slut samlas familjen med de övriga skördearbetarna för att planera morgondagens arbete över ett glas vin. Dagar då det är ovanligt varm för årstiden tar man en längre paus mitt på dagen.

 

 

Klasarna läggs försiktigt i stora röda korgar som rymmer ca 20 kilo och sedan körs bort med traktor. När dagens skörd är klar köar kooperativets medlemmar i Govone i väntan på att få köra in sin skörd för bedöming av kvalitet före pressning.

I den stunden avgörs resultatet av ett helt års arbete!

Efter pressning går druvorna vidare för jäsning i stålcisterner och där börjar själva lagringsprocessen. Sedan beror det på vilket vin druvorna är ämnade att bli för hur de kommer att lagras.

Så småningom buteljeras vinerna för att komma ut på marknaden. För Romina Tacchino är det bästa med att vara vinproducent lanseringen av vinerna.

– Jag älskar att resa och presentera våra viner på olika mässor, middagar och events, säger hon.

 

 

Även Marcella och Francesco Batti från La Crota Cichin brukar finnas representerade vid olika mässor som senast vid la Fiera del Tartufo, den stora tryffelmässan i Alba, och Maria Grazia di Paolo, som är exportansvarig hos Produttori di Govone, ser fram emot att återigen få presentera kooperativets fina viner på stora marknader som t.ex. Kina och USA.

Så hur är då årgången 2021?

– Det har ju varit ett lite annorlunda år vädermässigt. Sommaren var först regnig och sedan varm och torr men vi har inte märkt så mycket av torkan, berättar Maria Grazia. Och vi klarade oss undan den hagelskur som det fanns risk för i september. Så även om årets skörd blir mindre jämfört med förra årets så håller den riktigt hög kvalitet med bra sockerhalter och friska, fina druvor.

En årgång att se fram emot alltså! Salute!

 

Druvorna som skördas i Piemonte: 

Först ut i skördandet är den gröna druvan Arneis, som på lokal dialekt betyder ”en liten rackare”, för att den är krävande och svårodlad. Länge valdes den bort av regionens vinbönder. Från att ha varit på väg att försvinna helt räknas Arneis idag till ett av landets bästa vita viner.

Därefter skördas övriga gröna druvor som t ex Cortese och Chardonnay. När det gäller gröna druvors mognad så väntar man inte alltid tills de blir fullmogna då man för vissa viner vill behålla syran.

De blå druvorna väntar man istället gärna med så länge som möjligt för att få ut mesta möjliga av både alkoholhalt och färg.

Dolcetto-druvan, som betyder ungefär ”liten och söt”, har ett mörkt skal, mognar tidigt och skördas därför först av de blå.

Länge sågs Dolcetto som den ”fattiga kusinen” till druvorna Nebbiolo och Barbera men har idag ett helt annat rykte. Den lagras sällan länge på ekfat, har oftast ett lägre pris och passar till det mesta.

Därefter är det dags att skörda Barbera, som står för hälften av Piemontes odlingar, och räknas som Italiens näst mest odlade druva efter Sangiovese. Den har sitt ursprung i Monferratos kullar och kallades förr för ”böndernas vin”.

Nebbiolo-druvan mognar sent och är Piemontes stolthet. Nebbia, som betyder dimma, ser man ofta här på hösten vilket är anledningen till att druvan mognar långsamt. Det är den enda tillåtna druvan i de legendariske Piemontevinerna Barolo och Barbaresco.

Sist ut att plockas är den kanske mer okända druvan Albarossa. En intressant korsning mellan Nebbiolo di Dronero och Barbera som främst odlas i Monferrato.

 

Läs också:
Älska kooperativen
Läs Lena Martoglio Bomlers artiklar