Vandra i Alperna - De olympiska bergen

Text av: Lena Martoglio Bomler

Att vandra i de italienska Alperna är bland det bästa jag vet. Här finns något för alla, från nybörjare till experter, med vandringsleder i olika svårighetsgrad. När snön har smält från de höga bergstopparna där vinter-OS gick 2006 förvandlas det vita landskapet till ett härligt grönt och blommigt alplandskap, som erbjuder helt andra aktiviteter än skidåkning, backhoppning eller bob.

 

 

Den äventyrlige tar med sin mountainbike upp till någon av topparna för att sedan cykla utför i full fart. Någon annan väljer att pröva rafting nerför en fors eller så låter man sig spännas fast i en sele för att slänga sig rakt över någon ravin med hisnande utsikt.

Själv drar jag på mig mina kängor och packar min rycksäck för att vandra uppför någon av de många utstakade vandringslederna. Kanske väljer jag en som går till en klar grönblå bergssjö där jag kan sola och njuta av min lunch.

 

 

Att gå längs de gamla vandringslederna i de Olympiska bergen är som att ta ett steg rakt in i historien. De gamla upptrampade militärvägarna som förr var de verkliga färdvägarna genom svårtillgängliga bergsbygder fungerar idag som utmärkta stigar för nöjesvandrare.

Tänk att det var här som Hannibal en gång passerade med sina 37 elefanter och 70 000 män på sin långa resa mot Rom. Att Napoleon red fram och tillbaka på vägarna under sina många fälttåg eller att det var här som många partisaner tvingades hålla sig gömda under det andra världskriget.

Tronceadalen, som ligger i närheten av skidorten Sestriere, kallades förr för ”blommornas dal” just för sina praktfulla blomsterfält av både blommor och Alpernas örter. En är den speciella växten Genepy som är basen i en likör med samma namn och som anses befrämja matsmältningen. Den säljs framförallt i Albergians butiker. På sluttningarna odlas lavendel och här blommar edelweissen, alpanemoner, backsippor, gullvivor, violer och blåklockor för att nämna några.

Lärkträden dominerar och kor, får och getter strövar fritt på sluttningarna. Rena rama idyllen. Blommorna sprider dessutom sina härliga dofter på långt håll.

 

Floden Chisone har sin början i dalen och med lite tur kan man här få se både stenbockar, murmeldjur eller de häckande kungsörnarna. Ett annat populärt område i närheten är naturparken Orsiera-Rocciavré där klipporna som bildar massivet är nästan uteslutande metamorfiter (en bergart som genomgått en omvandling pga högt tryck eller hög temperatur, red:s anmärkning) och är därför rika på väl kristalliserade mineraler.

 

 

Många år har gått sedan min man tog mig med på min första vandring och det har blivit många härliga turer genom åren sedan dess. Både med vår dotter från att hon var liten och numera nästan alltid med hund. Det gäller bara att anpassa takt och färdväg, inte minst om man går med barn.

 

 

Den här dagen har vi valt att ställa bilen på dryga 1900 meters höjd för att därifrån gå den första etappen upp till Colle delle Finestre på 2176 m.ö.h. Vi har hela tiden hunden kopplad då hans instinkt gör att han annars gärna jagar vilt.

Colle delle Finestre är den historiska plats där den italienska cykelklassikern Giro d’Italia passerade för första gången år 2005 och Danilo di Luca var först att passera ”kullen”. Senare valde den franska motsvarigheten Tour le France att lägga en av sina svårare etapper här och det italienska Girot har passerat ytterligare tre gånger.

 

 

När vi passerar Colle della Vecchia har vi fortfarande en bra bit kvar innan vi äntligen når vårt mål Ciantiplagna på 2849 meters höjd. Det börjar bli kämpigt på slutet men är precis så roligt och jobbigt som vi förväntat oss. Genom att vandra framåt diagonalt vinner vi sakta men säkert höjd. Väl uppe vid det järnkors som finns på varje topp glömmer jag bort både skoskav och trötthet. Känslan är fantastisk!

 

 

Vi har valt att gå på tur bara över dagen men det finns många flerdagarsturer att välja mellan med övernattning i någon av de många rifugi som erbjuder sovplats och en bit mat. Om man går i juli eller augusti måste man räkna med att ha förbokat plats i tid.

 

 

Att vandra i Alperna innebär att gå i en lugn och behaglig takt. Tidsåtgången för en vandring beror på flera olika faktorer. Vandrar man i höga, branta bergsområden brukar man räkna med minst en extra halvtimme för varje 300 meters uppstigning. Vid nedstigningen går det vanligen betydligt snabbare, om det inte är alltför brant förstås.

Den bästa perioden för att vandra i Alperna är från juni till oktober. Allt beroende på väder och hur tidigt den första snön kommer. Försommaren är oerhört vacker medan höstkvällarna kan vara alldeles underbara när den röda solnedgången blandas med höstlövens färgsprakande nyanser.

 

Viktiga tips inför vandring i Alperna

Viktigast av allt är att ha bra vandringskängor som är stabila och väl ingångna. En ryggsäck som sitter bra på ryggen och ger stöd. En uppsättning kläder, inklusive strumpor, att byta med då man svettas när man går. En kombinerad vind- och regnjacka då vädret kan svänga väldigt snabbt i bergen och en extra varm tröja om det plötsligt blåser upp och blir kallt.

Även om det nästan alltid finns vattendrag där man kan fylla på sin flaska så får man inte förlita sig på det utan alltid ha med sig vatten i reserv. Även något att äta då det knappast finns en enda liten kiosk i sikte.

Tänk också på att så här högt uppe är solen väldigt stark och det gäller att inte snåla med hög solskyddsfaktor.

De flesta fårflockar, ibland även kor, vaktas av stora hundar som ofta är av rasen Maremma. Deras uppgift är att skydda sin flock, även mot vargar, så de är tränade till att kunna gå till angrepp om det behövs och kan ibland även vara rent aggressiva om man kommer för nära. Gå därför aldrig nära en flock med hund och om du känner dig hotad så är det bäst att snabbt försöka ta sig därifrån.

Här finns heller inget som heter allemansrätt och det är ingen bra idé att bara slå upp ett litet tält var som helst för att sova helt oskyddat. I bergen finns rovdjur och framförallt vargflockarna har blivit större under ett år av pandemi då jakt inte har varit möjligt på samma sätt som tidigare.

Helst ska man inte ge sig ut ensam men om man nu gör det så är det viktigt att ha koll på om det finns mobiltäckning, att man meddelat någon exakt vart man tänker gå och att man håller sig till den rutten.