Text av: Lena Martoglio Bomler

Turin kallas ofta för mysteriernas stad och är ett center för både vit och svart magi! Gatornas rätvinkliga och synkroniserade linjer från antikens stadsplan gör att det här bildas speciella och helt unika energikanaler. Obelisken vid Piazza Statuto anses t.ex. vara en av de tre punkterna med högst negativ energi i hela Europa.

Även om det här lär finnas fler exorcistpräster och djävulsanhängare än i någon annan del av landet så är de magiska krafterna nästan lika ofta goda som onda. Fast det viskas att man fortfarande håller hemliga svarta mässor i mausoleet Della Bela Rosin, en mindre men exakt kopia av Pantheon i Rom.

I stadens historia stöter man på både helgon och välgörare men även djävulen visar sig i form av demoner och maskaroner på de flesta hus i de äldre kvarteren. Som i ”Djävulens hus” på Via XX Settembre nr 50 med sin satanistiska avbildning i portgången som lär ha stulit många själar

Turin var även huvudsäte under inkvisitionen med den gotiska kyrkan San Domenico som högkvarter. Där ligger Piemontes två första inkvisitörer begravda som båda märkligt nog blivit helgonförklarade.

När det pratas om magi och Turin – mysteriernas stad, så nämner man ofta städer som tillsammans bildar olika trianglar. Med städerna Lyon och Prag bildar staden ”mysteriernas triangel” och en annan känd sådan, oftast kallad för den ”satanistiska triangeln”, förenar Turin med Genua och Prag.

För att besvärja sig mot negativa krafter finns det flera möjligheter. Antingen går man tre gånger motsols runt fontänen i trädgården till det kungliga slottet

Palazzo Reale eller så försöker man snudda vid Christofer Columbus lillfinger vid Piazza Castello under portalerna.

Stadens beskyddarinna är la Madonna Della Consolata och henne kan man uppsöka under både mörka och ljusa stunder i kyrkan Santuario della Consolata vid torget med samma namn. De lite finare damerna hjälper ofta till i kyrkan på söndagar men smiter sedan iväg en annan dag till sin egen privata sierska för att bli spådd i kort, ffa i kvarteren runt Via Barbaroux. Den med mindre plånbok tänder istället ett ljus i kyrkan för att sedan ringa en spådam och bli spådd per telefon.

Det är när det börjar gå dåligt på jobbet samtidigt som bilen krånglar och man upptäcker att man blivit bedragen av sin äkta hälft som man förstår att någon satt ”malocchio”, det onda ögat, på en och det måste man då göra något åt. Här finns en lukrativ marknad för den som har ”gåvan” och som mot en större summa kan lösa problemet.

Regionen Piemonte är de religiösa figurernas hemtrakt och Turin är inte bara känd för sina hemskheter utan kanske framförallt för sina mirakel. Det mest kända är den heliga Sindone, det linnelakan vari Jesus sveptes, som här finns bevarad sedan 1578 och visas i stadens domkyrka.  Den äldsta, största och bäst bevarade av alla romerska stadsportar är la Porta Palatina som står framför Domkyrkan. Kanske är det ödets ironi att la Sindone till sist hamnade här, framför den antika stadsport som även Pontius Pilatus ska ha besökt en gång. För trots att Pilatus efteråt tvådde sina händer så var det ändå han som enligt Bibeln dömde Jesus till korsfästelse och senare gav tillåtelse att ta ner och svepa honom i det heliga linnet.

Att ett av världens största muséer för egyptiska fornlämningar finns här beror på att det romerska riket en period sträckte sig ända ner till floden Nilen. Turin var vid den tiden en koloni under kejsar Augustus. Gravar plundrades och tunga obelisker släpades över Medelhavet för att pryda romarnas palats. Även den äventyrliga arkeologen Giovanni Battista Belzoni, som är förebilden till Indiana Jones, reste i början av 1800 runt i Egypten och plockade med sig skatter hem. Årligen kommer skolbarn hit på utflykt till muséet och varje år svimmar något barn. För dålig ventilation i lokalerna säger någon medan en orolig förälder våndas ifall det skulle handla om en mumies förbannelse!

Spännande personligheter som Nostradamus och Leonardo da Vinci valde att leva här en tid och kvar i staden finns bland annat Leonardos kända självporträtt. När Dan Brown kom ut med boken Da Vincikoden började alla prata om den heliga Graal. Enligt sägnen visar kvinnostatyn framför kyrkan Gran Madre di Dio med blicken åt vilket håll som den helige kalken finns gömd. Fast det var förstås före Browns teorier om vad exakt den heliga Graal var.

Alfred Hitchcock fann på sin tid staden oerhört intrigant och senare valde den italienska kultproducenten Dario Argento att filma av samma anledning. I Villa Scott kan man se de vackra fönstren från några av scenerna ur hans mästerverk Profondo rosso.  Flera författare har också inspirerats och många böcker har Turin som miljö. Umberto Ecos debutroman Rosens namn utspelar sig i det maffiga benediktinerklostret La Sacra di San Michele utanför stan.

Det händer att man av någon får en liten handskriven lapp med ett telefonnummer att ringa om man vill följa med på en organiserad underjordisk tur i stadens gamla katakomber. Men om detta står det sällan något i turistbroschyrerna…

Läs också:
Turin – värt ett besök!