Santa Lucia
Text av: Lena Martoglio Bomler
När man är bosatt utomlands en längre tid blir man extra mån om sina svenska traditioner. Så har det i alla fall varit för mig. Därför stod jag där i mitten av juli, trots värmerekord på Sicilien och allra varmast i just Siracusa, i basilikan Santa Lucia al Sepolcro och neg som sig bör framför den granitpelare vid vilken Santa Lucia, enligt sägnen, avrättades.
Sankta Lucia skrider med ljus i håret och ett följe av tärnor och stjärngossar som sjunger den Luciasång som i original heter ”Barcarola a Napoli” och skrevs av italienaren Teodoro Cottrau 1849. Men i Siracusa, där Santa Lucia föddes, firas hon annorlunda den 13 december.
I stadens Domkyrka förvaras den jättelika silverstaty som putsas upp den 12 december för att dagen därpå färdas under en procession mellan de två kyrkorna som är tillägnade den heliga Lucia. Domkyrkan på ön Ortigia och Lucias gravplats på fastlandet. Processionen är en av årets största högtider då ca 10000 människor brukar delta till pampig orkestermusik. I sju dagar står hon sedan där på altaret för allmänhetens beskådning innan hon den 20:e åter bärs tillbaka till katedralen.
Lucia föddes någon gång på 280-talet e.Kr. och kom från en välbärgad, kristen familj i Siracusa där mamma Eutychia var av grekisk härkomst och pappa Lucio romersk. Eutychia blev änka när Lucia bara var fem år och led dessutom av obotliga blödningar. Av ren välmening försökte hon gifta bort sin vackra dotter med en hednisk man från en bra familj. Vad hon inte visste var att Lucia tidigt i livet avgett ett kyskhetslöfte om att aldrig gifta sig och istället skänka sina pengar till de fattiga.
Flera av Lucias kristna vänner tvingades gömma sig i mörka gångar under jorden undan den romerske kejsaren Diocletianus som mellan åren 284-305 e. Kr. förföljde kristna för att förstärka sin makt. Under hans tid stod den sista striden i romarriket mellan kristendomen och statsmakten innan den blev statsreligion.
Att vi idag firar vår Lucia med ljus i håret har sin förklaring i att hon, när hon besökte sina vänner i de mörka gångarna i katakomberna, hade händerna fulla med mat och därför fick lov att sätta fast ett ljus på sitt huvud för att kunna se i mörkret. Just år 303 var det blodigaste året någonsin när det gällde kejsarens förföljelser av kristna. Väldigt många miste livet.
Lucia kunde absolut inte tänka sig att gifta sig med den man som inte delade hennes kristna tro. När han insåg att hon medvetet förhalade förlovningen och dessutom redan hade gjort slut på sin hemgift för att skaffa mat åt stadens fattiga blev han rasande. Han angav henne för kejsarens ståthållare Paschasius, trots att han var väl medveten om det straff som väntade henne.
Hon lär ha blivit både fängslad och torterad för att hon skulle förneka sin kristna tro. När inte det hjälpte blev hon istället dömd ”ad lupanare”, alltså att arbeta på bordell. Tanken var att hon skulle tappa kontakten med Gud den dagen hon blev av med sin mödom och tvingades leva i synd. Problemet var att Lucia inte lät sig föras bort. Flera stora, starka män kom för att flytta henne men hon rörde sig inte ur fläcken. Då gjorde man ett bål omkring henne så att hon skulle brännas. Men trots att hennes kropp smordes in med både harts, bleck och olja så vek lågorna liksom bara undan.
När inte ens kokande olja som hälldes över hennes kropp gav resultat halshöggs hon av en bödel. Enligt en annan legend var det en romersk soldat som stack sitt svärd genom hennes hals. Det röda band som vår Lucia bär runt midjan symboliserar det blod som då rann från hennes hals. En präst hann dock fram i tid och Lucia dog först efter att ha fått viaticum, nattvard för den döende.
Lucia, som dog martyrdöden, avbildas ofta i konsten på tavlor och statyer med dramatiska motiv som en kniv genom hennes hals eller då hon bär sina ögon på ett fat. Enligt legenden hade en ung kristen man förälskat sig i hennes vackra ögon varpå Lucia rev ut dem, gav dem till mannen som i gengäld då lät döpa sig. Hon är de blindas och synskadades beskyddare. Då Dante Alighieri i unga år led av en ögonsjukdom valde han att hedra henne i sin gudomliga komedi, La Divina Commedia. Men hon är även optikernas beskyddare, elektrikernas, stenhuggarnas, de gifta kvinnornas vid barnsbörd, sadelmakarnas, böndernas…
Medan vi smaskar i oss saffransdoftande lussekatter och pepparkakor till morgonkaffet på Luciadagen förväntas man på Sicilien helt avstå från både bröd och pasta. Istället serveras under ceremonin en sorts ”soppa” som kallas ”la cuccia”, som kom till under en svältperiod i Siracusa runt 1763. Man bad då till Gud om att svälten skulle få ett slut när det mitt under Luciafirandet dök upp ett skepp i hamnen med säd. ”La cuccia” görs enligt tradition på förkokt väte, ricotta på fårmjölk, hackad choklad, kanderad frukt, kanel, grovsalt och bikarbonat. Den serveras även med vin, mjölk och honung.
Siracusa var inte bara Arkimedes stad där han gjorde sina största vetenskapliga upptäckter utan kanske framförallt staden där den heliga Lucia begravdes. Nu behöver man inte resa dit som jag gjorde för att besöka ”ljusets drottning” då Lucias reliker finns spridda på flera håll. I Basilica Santa Lucia al Sepolcro låg hennes kropp oförstörd under flera hundra år. Tills bysantinerna lämnade kvar ett av hennes revben men tog med sig resten av kroppen till Konstantinopel. Efter det fjärde korståget, då Konstantinopel erövrades år 1204, fann fransmännen några av Lucias reliker och förde dem till kyrkan Santa Lucia i Venedig. På grund av ett järnvägsbygge flyttades relikerna till den närliggande kyrkan San Geremia där de finns idag.
År 1513 gav venezianarna Lucias huvud i gåva till kung Ludvig XII av Frankrike, som i sin tur gav det till katedralen i Bourges. Även i Neapel fanns några av hennes reliker, bl a hennes ögon. Lucias öde att bli dödad för sin kristna tros skull har nästan inget med våra svenska Luciatraditioner att göra. Men på Sicilien räknas hon, tillsammans med St. Agatha, som öns viktigaste helgon. Oavsett om vi befann oss i Italien eller i Sverige på Luciadagen när min dotter var liten så har vi alltid firat på ”svenskt” vis.
Besök vår julsida:
Fira en italiensk jul
Santa Lucia
Text av: Lena Martoglio Bomler
När man är bosatt utomlands en längre tid blir man extra mån om sina svenska traditioner. Så har det i alla fall varit för mig. Därför stod jag där i mitten av juli, trots värmerekord på Sicilien och allra varmast i just Siracusa, i basilikan Santa Lucia al Sepolcro och neg som sig bör framför den granitpelare vid vilken Santa Lucia, enligt sägnen, avrättades.
Sankta Lucia skrider med ljus i håret och ett följe av tärnor och stjärngossar som sjunger den Luciasång som i original heter ”Barcarola a Napoli” och skrevs av italienaren Teodoro Cottrau 1849. Men i Siracusa, där Santa Lucia föddes, firas hon annorlunda den 13 december.
I stadens Domkyrka förvaras den jättelika silverstaty som putsas upp den 12 december för att dagen därpå färdas under en procession mellan de två kyrkorna som är tillägnade den heliga Lucia. Domkyrkan på ön Ortigia och Lucias gravplats på fastlandet. Processionen är en av årets största högtider då ca 10000 människor brukar delta till pampig orkestermusik. I sju dagar står hon sedan där på altaret för allmänhetens beskådning innan hon den 20:e åter bärs tillbaka till katedralen.
Lucia föddes någon gång på 280-talet e.Kr. och kom från en välbärgad, kristen familj i Siracusa där mamma Eutychia var av grekisk härkomst och pappa Lucio romersk. Eutychia blev änka när Lucia bara var fem år och led dessutom av obotliga blödningar. Av ren välmening försökte hon gifta bort sin vackra dotter med en hednisk man från en bra familj. Vad hon inte visste var att Lucia tidigt i livet avgett ett kyskhetslöfte om att aldrig gifta sig och istället skänka sina pengar till de fattiga.
Flera av Lucias kristna vänner tvingades gömma sig i mörka gångar under jorden undan den romerske kejsaren Diocletianus som mellan åren 284-305 e. Kr. förföljde kristna för att förstärka sin makt. Under hans tid stod den sista striden i romarriket mellan kristendomen och statsmakten innan den blev statsreligion.
Att vi idag firar vår Lucia med ljus i håret har sin förklaring i att hon, när hon besökte sina vänner i de mörka gångarna i katakomberna, hade händerna fulla med mat och därför fick lov att sätta fast ett ljus på sitt huvud för att kunna se i mörkret. Just år 303 var det blodigaste året någonsin när det gällde kejsarens förföljelser av kristna. Väldigt många miste livet.
Lucia kunde absolut inte tänka sig att gifta sig med den man som inte delade hennes kristna tro. När han insåg att hon medvetet förhalade förlovningen och dessutom redan hade gjort slut på sin hemgift för att skaffa mat åt stadens fattiga blev han rasande. Han angav henne för kejsarens ståthållare Paschasius, trots att han var väl medveten om det straff som väntade henne.
Hon lär ha blivit både fängslad och torterad för att hon skulle förneka sin kristna tro. När inte det hjälpte blev hon istället dömd ”ad lupanare”, alltså att arbeta på bordell. Tanken var att hon skulle tappa kontakten med Gud den dagen hon blev av med sin mödom och tvingades leva i synd. Problemet var att Lucia inte lät sig föras bort. Flera stora, starka män kom för att flytta henne men hon rörde sig inte ur fläcken. Då gjorde man ett bål omkring henne så att hon skulle brännas. Men trots att hennes kropp smordes in med både harts, bleck och olja så vek lågorna liksom bara undan.
När inte ens kokande olja som hälldes över hennes kropp gav resultat halshöggs hon av en bödel. Enligt en annan legend var det en romersk soldat som stack sitt svärd genom hennes hals. Det röda band som vår Lucia bär runt midjan symboliserar det blod som då rann från hennes hals. En präst hann dock fram i tid och Lucia dog först efter att ha fått viaticum, nattvard för den döende.
Lucia, som dog martyrdöden, avbildas ofta i konsten på tavlor och statyer med dramatiska motiv som en kniv genom hennes hals eller då hon bär sina ögon på ett fat. Enligt legenden hade en ung kristen man förälskat sig i hennes vackra ögon varpå Lucia rev ut dem, gav dem till mannen som i gengäld då lät döpa sig. Hon är de blindas och synskadades beskyddare. Då Dante Alighieri i unga år led av en ögonsjukdom valde han att hedra henne i sin gudomliga komedi, La Divina Commedia. Men hon är även optikernas beskyddare, elektrikernas, stenhuggarnas, de gifta kvinnornas vid barnsbörd, sadelmakarnas, böndernas…
Medan vi smaskar i oss saffransdoftande lussekatter och pepparkakor till morgonkaffet på Luciadagen förväntas man på Sicilien helt avstå från både bröd och pasta. Istället serveras under ceremonin en sorts ”soppa” som kallas ”la cuccia”, som kom till under en svältperiod i Siracusa runt 1763. Man bad då till Gud om att svälten skulle få ett slut när det mitt under Luciafirandet dök upp ett skepp i hamnen med säd. ”La cuccia” görs enligt tradition på förkokt väte, ricotta på fårmjölk, hackad choklad, kanderad frukt, kanel, grovsalt och bikarbonat. Den serveras även med vin, mjölk och honung.
Siracusa var inte bara Arkimedes stad där han gjorde sina största vetenskapliga upptäckter utan kanske framförallt staden där den heliga Lucia begravdes. Nu behöver man inte resa dit som jag gjorde för att besöka ”ljusets drottning” då Lucias reliker finns spridda på flera håll. I Basilica Santa Lucia al Sepolcro låg hennes kropp oförstörd under flera hundra år. Tills bysantinerna lämnade kvar ett av hennes revben men tog med sig resten av kroppen till Konstantinopel. Efter det fjärde korståget, då Konstantinopel erövrades år 1204, fann fransmännen några av Lucias reliker och förde dem till kyrkan Santa Lucia i Venedig. På grund av ett järnvägsbygge flyttades relikerna till den närliggande kyrkan San Geremia där de finns idag.
År 1513 gav venezianarna Lucias huvud i gåva till kung Ludvig XII av Frankrike, som i sin tur gav det till katedralen i Bourges. Även i Neapel fanns några av hennes reliker, bl a hennes ögon. Lucias öde att bli dödad för sin kristna tros skull har nästan inget med våra svenska Luciatraditioner att göra. Men på Sicilien räknas hon, tillsammans med St. Agatha, som öns viktigaste helgon. Oavsett om vi befann oss i Italien eller i Sverige på Luciadagen när min dotter var liten så har vi alltid firat på ”svenskt” vis.
Besök vår julsida:
Fira en italiensk jul
Mer italiensk jul !
Saffransbiscotti
Biscotti är en klassisk italiensk skorpa med mandel. I detta recept tillsätter vi saffran. Dessa enkla, söta och knapriga skorpor passar perfekt till glöggen eller kaffet!
Risotto alla Milanese
En smakrik risotto med saffran från Milano. Serveras traditionellt med Ossobuco alla Milanese och Gremolata
