Text av: Tomas Bacoccoli

Christofer Columbus tog med sig många goda grejer tillbaka från den nya världen. En av dessa är det som italienarna kallar peperoncino. Chili-peppar. På 1500-talet trodde man den var giftig, kanske för att den var röd. Då användes den bara till dekoration. Idag är peperoncinon en viktig del i det italienska köket. Den används till allt och bidrar med sin hetta till kött, kyckling, fisk, pasta, ja till och med efterrätter och choklad.

Förutom i rätter som puttanesca, arrabbiata och speghetti aglio, olio, peperoncino så brukar den lilla röda bara spela en biroll dock. Men det är en viktig biroll. Peperoncino kan lyfta både en spaghetti alle vongole och en tomatsås och du som äter vet inte ens att den är där. Den är som svordomen i den vackert sammansatta meningen. Eller fiolen i rocklåten. Oväntad, nästan obekväm, men passar ändå alltid in.

Jag började laga mat i femtonårsåldern och sedan dess har peperoncinon varit min bästa vän i köket. Och de svenska vänner som jag introducerat denna vackra, torkade bärfrukt för verkar idag inte kunna leva utan den. I och med att den enkla italienska maten fortsätter att bli populärare, är det bara en tidsfråga innan den dekorativa, torkade och smakförhöjande peperoncinon finns på var och varannans diskbänk i Sverige.

När jag skriver detta är det varmt som i en bastu, sommaren har gått in i sin sista månad här i Umbrien. Svårt att sova, trots fläkten och vidöppna fönster. Somnar sent och idag är en sådan där dag när man med flit bör göra så lite som möjligt. Inte komplicera tillvaron. När jag vaknar har det redan börjat bli varmt ute så det är dags att stänga alla fönster. Jag dricker mitt morgonkaffe samtidigt som jag börjar laga till världens enklaste rätt. Italiensk snabbmat när den är som bäst. Jag behöver knappt tänka och jag älskar att känna doften av puttrande pastasås på morgonen.

Det är för övrigt en rätt som jag också lagar i En bastu i Umbrien. ”Snittar upp skinnet på några salsiccia och smular ner innehållet i en stekpanna med lite torrt vitt vin i botten.”

Idag börjar jag dock med att låta lite peperoncino puttra i olivolja först. Tillsammans med en vitlöksklyfta. I övrigt är receptet detsamma som i boken.

Recept på Pasta med salsiccia och peperoncino: (4-6 personer)
500 gram Umbricelli
Några salsiccia (2-6 st, beroende på hur mycket kött man vill ha)
Ca 400 gram passerad tomat
2-3 små peperoncino-frukter (beroende på önskad styrka)
En deciliter torrt vitt vin
En ”påklädd” vitlöksklyfta
Pastavatten
Lite olivolja

Gör så här:
Låter alltså peperoncinon puttra i olivolja med vitlöksklyftan, bara ett par minuter. Häller av det i en tallrik. Smular sen ner salsiccia i samma stekpanna och fortsätter adderar lite vitt vin när det torkar. Häller sen i den passerade tomaten och den väntande olivoljan med peperoncinon och vitlöksklyftan. Låter såsen puttra under lock. Adderar cirka en deciliter pastavatten till såsen när pastan nästan är färdig. Rör runt. Häller av pastan när den fortfarande är al dente och låter den umgås med såsen ett par minuter.

Servera med ett glas vatten eller ett glas vin. Njut, men ät inte för mycket, speciellt inte om det är varmt ute.