Att italienare älskar upplevelser kring sin mat är väl känt, och de dröjer gärna länge vid bordet, både under och efter en måltid. Som avslutning är det vanligt att servera en digestivo, som kan vara mer eller mindre alkoholstark, men ett populärt alternativ är den intensivt fruktiga, söta och lagom starka citronlikören Limoncello!

Limoncellons ursprung är höljt i mystik och teorierna är många, som alltid i Italien. Befolkningen i både Sorrento, Amalfi och på Capri i landskapet Campania hävdar att det var här det startade tack vare de speciellt goda citroner som trakten är känd för.

På Capri menar man att ursprunget är kopplat till affärsmannen Massimo Canale och hans familj, som 1988 registrerade det första varumärket ”Limoncello.” Drycken ska härstamma från början av 1900-talet, och ett litet pensionat på ön Azzurra, där Maria Antonia Farace skötte en trädgård med citroner och apelsiner. Under efterkrigstiden öppnade hennes brorson en bar, nära den svenske läkaren Axel Munthes villa, vars specialitet för var citronspriten gjord enligt mormors, la nonna, gamla recept. 1988 startade brorsonens son, Massimo Canale, en liten handgjord produktion av Limoncello och registrerade varumärket Limoncello di Capri.

Capri

Men invånarna i Sorrento och Amalfi har sina egna legender och berättelser om produktionen av den traditionella gula likören. På den sorrentinska kusten sägs det till exempel att alla fina familjer i Sorrento bjöd sina gäster på Limoncello som avslutning på måltiden, alla gjorda enligt familjernas traditionella recept. Längs Amalfikusten tror vissa att spriten har ännu äldre ursprung med tanke på hur länge citroner har odlats här.

Som så ofta är sanningen vag och hypoteserna många och intressanta; vissa minns böndernas och fiskarnas sed att dricka lite citronlikör på morgonen för att avvärja kylan och andra talar om flitiga munkar som under medeltiden såg till att bevara livets nöjen mellan bönerna, när vägarna var farliga och haven befolkade av plundrande saracener.

Limoncellons framgångar i de italienska storstäderna och runtom i världen är dock ett ganska modernt fenomen som tog fart först efter 1988. Men flugan blev snabbt ett mode och är idag en del av de gastronomiska traditionerna och en av Italiens signaturdrycker.

Idag produceras likören även i andra delar av Italien, inte minst i södra delarna där citronerna mognar som bäst. Men det är också en ”hobby” som många ägnar sig åt så bli inte förvånad om du blir serverad familjens egna version när du blir bjuden till en italiensk familj.

Så hur blir likören till? Jo, till att börja med behöver du obesprutade citroner där den gula, yttre delen från skalet får laka ur i sprit tills de eteriska oljorna är utvunna, och blandas sedan med sockerlag och eventuellt alkohol. Det tar cirka 40 dagar från skörd till buteljering. Likörens färg är ett resultat av en spontan emulsion via sockret och de extraherade oljorna.

Så nu vet du receptet, men med tanke på att vårt klimat inte gynnar några närodlade citroner så rekommenderar vi att du håller dig till de färdigbuteljerade sorterna på butikshyllan.

SALUTE!