Text av: Michele Shah

Kooperativens roll och makt demoniseras ofta, men vi bör se på dem som ”snälla jättar” då de spelar en viktig roll i regionernas försörjning och ekonomi. Idag finns många utmärkta vinkooperativ i alla 20 regioner i Italien.

Italiens kooperativa system, eller cantina sociale, utgör en viktig del av Italiens vinindustri och producerar hela 60% av landets vinvolym. De erbjuder en bred palett av ursprungstypiska och prisvärda viner från norra till södra Italien. I Italien finns det i skrivande stund 423 vinkooperativ med 131 700 druvodlare/medlemmar som tillsammans har en omsättning på 4,9 miljarder euro. Av de 15 största italienska vinföretagen är 7 kooperativ.

Italiens äldsta kooperativa vingårdar grundades för mer än ett sekel sedan, men de blev betydligt fler från början av 1950-talet som ett svar på den förödelsen efter andra världskriget och på 1960-talet som ett svar på flykten från landsbygden, då många bönder sökte sig till säkrare jobb i den industrialiserade norra delen av landet medan andra emigrerade utomlands.

Italiens äldsta kooperativ finns främst i Veneto och Trentino – Alto Adige i norra Italien. Några av de allra tidigaste som fortfarande är verksamma idag är Cantina di Soave (1898) i Veneto, Cantine Mezzacorona (1904) och Cantina d’Isera (1907) i Trentino, Cantina di Terlano (1893), Cantina di Tramin (1898) och Cantina S. Michele Appiano (1907) i Alto Adige. De är inte bara några av de mest historiska utan också några av de mest framgångsrika kooperativen än idag.

Historiskt så har Italien varit ett land vars ekonomi baserats på sitt småskaliga jordbruk där produktionen främst konsumerats lokalt. De flesta i befolkningen bodde på landsbygden och varje familj hade sin egen odling med oliver, vinstockar, fruktträd och grönsaker. Lokala druvsorter och traditionella metoder har kunnat bevarats tack vare att små odlare har haft möjlighet att sälja sin skörd till kooperativen.

Den genomsnittliga storleken på vingårdarna är ofta inte mer än en hektar per odlare, vilket gör det nästan omöjligt och mycket dyrt för många att producera vin på egen hand med tanke på kostnaden för nödvändig utrustning. En av kooperativens största styrkor är att ge småskaliga vinodlare möjligheten att verka i branschen och få ta del av gemensamma resurser som t.ex. hjälp och råd från agronomer och vinmakare.

På så vis har kooperativen gett ekonomisk hållbarhet och stabilitet till regionernas många druvodlare och fortsätter att spela en viktig roll. Om vi tar regionen Trentino som exempel så kontrolleras så mycket som 80% av allt jordbruk, och hela 92% av regionens vin produceras, av kooperativ. Så många som 48% av jordbrukarna i Trentino äger bara 0,5 hektar vingård och endast 0,8% av bönderna äger mer än 10 hektar!

Under det senaste decenniet har Italiens kooperativ ökat i betydelse, inte minst tack vare ett ökat fokus på att höja kvaliteten på vinerna och ett medvetet hållbarhetsarbete med miljön i fokus. Ett intressant exempel är Cantine Riondo, ett ungt kooperativ i Veneto som grundades så sent som 2008. De är mycket engagerade i medlemmarnas ekonomiska och miljömässiga hållbarhet och varje arbetsprocedur är optimalt utformad för att undvika slöseri. På vineriet har de installerat solcellspaneler och ett osmossystem för återanvändning av vatten och buteljerar vinerna i lättare glasflaskor, allt i syfte att minska sin miljöpåverkan.

Att dela på resurser ligger i tiden och kooperativt jordbruk är än idag en viktig ekonomisk resurs i Italien och starkt bidragande till en levande landsbygd. De är kort och gott en del av själen i vinlandet Italien. Framtiden har plats för “tillsammansskap”!

Läs också:
På tur genom Chianti Classico