Frascati - kungligt gott!
Text av: Peter Loewe
I Rom flödar det vita vinet, ljust och förrädiskt lätt. På en enkel kvartersrestaurang kan du fortfarande beställa un quartino, en liten karaff på en kvarts liter för 3-4 euro. Eller förstås en halva eller un litro. Lömskt, eftersom vinet inte är fullt så lätt som det verkar. Det kan vara bra att komma ihåg att det ofta är de sämre vinerna som inte tappas på flaska.
I forna tider levererades vinet med kärror som drogs till stan. Vid stadsporten San Giovanni var försäljningen livlig. Under antiken kom vinet i lerkärl, amforor, som lastades av i Rom intill floden. Amfororna kasserades och krukskärvorna växte genom århundraden till ett helt berg av skärvor ”testae” på latin. Så föddes stadsdelen Testaccio, världens äldsta soptipp.
Roms vin kommer från kullarna i området Castelli romani (de romerska slotten) söder om staden, och byarna Frascati, Marino, Albano och Velletri. Här dominerar det vita vinet gjort på malvasiadruvor. Vår tidigare kung Gustav III besökte området under en resa 1784 och författaren Jöran Gudmund Adlerbeth, som också blev riksantikvarie, förde resedagbok. Den första april var sällskapet i Frascati och blev bjudna på en fin middag i kardinalsfamiljen Aldobrandinis villa. ”Under vår middagsmåltid härstädes drucko vi Frascativin, som är vitt, sött och ganska välsmakande” noterar Adlerbeth i sin dagbok.
Det söta vinet som Adlerbeth skriver om finns kvar. Det kallas cannellino och är en söt version av Frascati som på senare år nästan helt försvunnit. Cannellino lämpar sig bäst till frukt och kakor som traktens karaktäristiska torra kringlor ”ciambelle” som är populära att doppa i det söta vinet efter maten. Men idag är cannellino inte lika populärt som på 17- och 1800-talet, förklarar vinmakaren Mario Merz på det kända vinhuset Fontana Candida.
-Försäljningen av detta vin har minskat stadigt, men vi producerar i alla fall fortfarande cirka 60 000 flaskor cannellino, säger Mario Merz som jobbat här sedan 2009.
Resan gav Gustav III mycket inspiration. Väl hemma satte kungen igång med att ”italienisera” ett stort stycke mark kring Brunnsviken. Ett obebyggt klipparti på Brunnsvikens östra sida utanför Roslagstull kallades Albano. Vid Brunnsviken, mitt emot den kungliga paviljongen i Haga, fick kungens gunstling Gustaf Mauritz Armfelt i uppdrag att uppföra ett stort stycke mark som skulle hetat Frascati. Något gick fel. Det blev Frescati. Men att Stockholms universitetsområde är uppkallat efter det berömda vindistriktet utanför Rom råder det inget tvivel om.
Idag är det istället det torra vita Frascativinet som sedan länge är en storsäljare, och ett bättre val till maten än un quartino. Området är kantat av gamla vulkaner som slocknat sedan tiotusentals år. Marken är därför idealisk för vinodling. De två viktigaste druvorna är Malvasia di candia, som ursprungligen kommer från Kreta och den lokala Malvasia del Lazio.
Andra druvor som fortfarande används är Bellone, Bombino, Trebbiano toscano och Grechetto, men producenter som Fontana Candida har satsat stort på nyplantering och idag görs en stor del av produktionen av Malvasia puntinata. Druvan kallas så eftersom det på druvans spets växer ut liten svart prick.
– Denna lokala variant är den bästa av alla malvasiadruvor och ger ett vin med bra struktur och mycket karaktär. Den är dock mycket känslig för skadeangrepp och mögel och kräver idealiska förhållanden, säger Mario Merz.
Frascati, som idag är ett av världens mest kända vindistrikt, odlas i ett relativt litet område. Odlingarna som omfattar ca 1 500 hektar fördelade på fem kommuner: Rom, Frascati, Montecompatri, Grottaferrata och Monte Porzio Catone.
Fontana Candidas vinodlingar ligger på Albanobergens sluttningar i Monte Porzio Catone. I detta område har det odlats vin i över tvåtusen år. Här låg det antika Tusculum och här hade poeten Horatius en villa. Den romerske statsmannen och författaren Cato d ä (234-149 f Kr) – hans fullständiga namn var Marco Porzio Catone – har gett namn åt platsen. I en handbok för lantbrukaren ”De Agricoltura” skriver han så här: ”Plantera vindruvorna på den bästa platsen och följ på så vis fädernas tradition, så att druvan när den mognar kan förvandlas till vin”.
Mario Merz betonar Frascatis idealiska läge. Jorden är sandig med en bra förmåga att suga upp vatten, så även efter ett åskregn blir det snabbt torrt på fälten. Vinodlingarna ligger på 350 meter över havet; en perfekt nivå med lagom stora temperaturskillnader mellan natt och dag. Havet ligger bara ett par mil bort, så under sommaren blåser vinden ”il ponentino” som skänker svalka, samtidigt som det på vintern aldrig blir riktigt kallt.
Det goda vinet kommer förstås bäst till sin rätt tillsammans med mat. I somras var jag tillbaka i grannbyn Grottaferrata hos makarna Anna Carnevale och Basilio Fortini som driver Taverna dello spuntino – ”Värdshuset munsbiten”. Det är lika trevligt som det är rustikt och framför allt oerhört vackert. Makarna lägger ner stor möda på att dekorera restaurangen med blomsterarrangemang, fruktkorgar och dessertbord. I taket hänger korvar och prosciutto, vitlök och röd italiensk chili.
Menyn är enorm och det finns alltid dagens rätter. Men beställ försiktigt – portionerna är ingen munsbit precis. Äggpasta med husets grönsaker ”all’ortolana” – in kommer ett berg med pasta. Den möra fläskläggen som kokat i timmar i vin med örter består av minst ett halvt kilo kött. Samma sak med den urbenade kalkonen fylld med kastanjer, liksom den färserade pärlhönan ”faraona”. Inget för den som bantar och inte heller ett ställe för den som är vegetarian. Under matsalen vindlar sig en antik vinkällare med otaliga gångar och korridorer. Alla besökare brukar ta en tur dit ner, inklusive vårt svenska kungapar som var här helt anonymt. Basilio Fortini berättar att han först efteråt fick reda på vilka gästerna var!
Frascativinet har en lång historia också i Sverige, även om det inte går tillbaka så långt som till Gustaf III:s tid. Men faktum är att just Fontana Candidas vin har funnits på Systembolagets hyllor sedan 1955 och fortfarande har samma artikelnummer. En pigg pensionär med andra ord!
Taverna dello Spuntino
Via Cicerone 22
Grottaferrata
Tel: +39 06 94315985 el +39 06 9459366
Lunch och middag, stängt onsdagar
Inte precis billigt, men en upplevelse värd att göra. Och kanske vill du stanna över natt i den lilla hotelldelen.
Frascati - kungligt gott!
Text av: Peter Loewe
I Rom flödar det vita vinet, ljust och förrädiskt lätt. På en enkel kvartersrestaurang kan du fortfarande beställa un quartino, en liten karaff på en kvarts liter för 3-4 euro. Eller förstås en halva eller un litro. Lömskt, eftersom vinet inte är fullt så lätt som det verkar. Det kan vara bra att komma ihåg att det ofta är de sämre vinerna som inte tappas på flaska.
I forna tider levererades vinet med kärror som drogs till stan. Vid stadsporten San Giovanni var försäljningen livlig. Under antiken kom vinet i lerkärl, amforor, som lastades av i Rom intill floden. Amfororna kasserades och krukskärvorna växte genom århundraden till ett helt berg av skärvor ”testae” på latin. Så föddes stadsdelen Testaccio, världens äldsta soptipp.
Roms vin kommer från kullarna i området Castelli romani (de romerska slotten) söder om staden, och byarna Frascati, Marino, Albano och Velletri. Här dominerar det vita vinet gjort på malvasiadruvor. Vår tidigare kung Gustav III besökte området under en resa 1784 och författaren Jöran Gudmund Adlerbeth, som också blev riksantikvarie, förde resedagbok. Den första april var sällskapet i Frascati och blev bjudna på en fin middag i kardinalsfamiljen Aldobrandinis villa. ”Under vår middagsmåltid härstädes drucko vi Frascativin, som är vitt, sött och ganska välsmakande” noterar Adlerbeth i sin dagbok.
Det söta vinet som Adlerbeth skriver om finns kvar. Det kallas cannellino och är en söt version av Frascati som på senare år nästan helt försvunnit. Cannellino lämpar sig bäst till frukt och kakor som traktens karaktäristiska torra kringlor ”ciambelle” som är populära att doppa i det söta vinet efter maten. Men idag är cannellino inte lika populärt som på 17- och 1800-talet, förklarar vinmakaren Mario Merz på det kända vinhuset Fontana Candida.
-Försäljningen av detta vin har minskat stadigt, men vi producerar i alla fall fortfarande cirka 60 000 flaskor cannellino, säger Mario Merz som jobbat här sedan 2009.
Resan gav Gustav III mycket inspiration. Väl hemma satte kungen igång med att ”italienisera” ett stort stycke mark kring Brunnsviken. Ett obebyggt klipparti på Brunnsvikens östra sida utanför Roslagstull kallades Albano. Vid Brunnsviken, mitt emot den kungliga paviljongen i Haga, fick kungens gunstling Gustaf Mauritz Armfelt i uppdrag att uppföra ett stort stycke mark som skulle hetat Frascati. Något gick fel. Det blev Frescati. Men att Stockholms universitetsområde är uppkallat efter det berömda vindistriktet utanför Rom råder det inget tvivel om.
Idag är det istället det torra vita Frascativinet som sedan länge är en storsäljare, och ett bättre val till maten än un quartino. Området är kantat av gamla vulkaner som slocknat sedan tiotusentals år. Marken är därför idealisk för vinodling. De två viktigaste druvorna är Malvasia di candia, som ursprungligen kommer från Kreta och den lokala Malvasia del Lazio.
Andra druvor som fortfarande används är Bellone, Bombino, Trebbiano toscano och Grechetto, men producenter som Fontana Candida har satsat stort på nyplantering och idag görs en stor del av produktionen av Malvasia puntinata. Druvan kallas så eftersom det på druvans spets växer ut liten svart prick.
– Denna lokala variant är den bästa av alla malvasiadruvor och ger ett vin med bra struktur och mycket karaktär. Den är dock mycket känslig för skadeangrepp och mögel och kräver idealiska förhållanden, säger Mario Merz.
Frascati, som idag är ett av världens mest kända vindistrikt, odlas i ett relativt litet område. Odlingarna som omfattar ca 1 500 hektar fördelade på fem kommuner: Rom, Frascati, Montecompatri, Grottaferrata och Monte Porzio Catone.
Fontana Candidas vinodlingar ligger på Albanobergens sluttningar i Monte Porzio Catone. I detta område har det odlats vin i över tvåtusen år. Här låg det antika Tusculum och här hade poeten Horatius en villa. Den romerske statsmannen och författaren Cato d ä (234-149 f Kr) – hans fullständiga namn var Marco Porzio Catone – har gett namn åt platsen. I en handbok för lantbrukaren ”De Agricoltura” skriver han så här: ”Plantera vindruvorna på den bästa platsen och följ på så vis fädernas tradition, så att druvan när den mognar kan förvandlas till vin”.
Mario Merz betonar Frascatis idealiska läge. Jorden är sandig med en bra förmåga att suga upp vatten, så även efter ett åskregn blir det snabbt torrt på fälten. Vinodlingarna ligger på 350 meter över havet; en perfekt nivå med lagom stora temperaturskillnader mellan natt och dag. Havet ligger bara ett par mil bort, så under sommaren blåser vinden ”il ponentino” som skänker svalka, samtidigt som det på vintern aldrig blir riktigt kallt.
Det goda vinet kommer förstås bäst till sin rätt tillsammans med mat. I somras var jag tillbaka i grannbyn Grottaferrata hos makarna Anna Carnevale och Basilio Fortini som driver Taverna dello spuntino – ”Värdshuset munsbiten”. Det är lika trevligt som det är rustikt och framför allt oerhört vackert. Makarna lägger ner stor möda på att dekorera restaurangen med blomsterarrangemang, fruktkorgar och dessertbord. I taket hänger korvar och prosciutto, vitlök och röd italiensk chili.
Menyn är enorm och det finns alltid dagens rätter. Men beställ försiktigt – portionerna är ingen munsbit precis. Äggpasta med husets grönsaker ”all’ortolana” – in kommer ett berg med pasta. Den möra fläskläggen som kokat i timmar i vin med örter består av minst ett halvt kilo kött. Samma sak med den urbenade kalkonen fylld med kastanjer, liksom den färserade pärlhönan ”faraona”. Inget för den som bantar och inte heller ett ställe för den som är vegetarian. Under matsalen vindlar sig en antik vinkällare med otaliga gångar och korridorer. Alla besökare brukar ta en tur dit ner, inklusive vårt svenska kungapar som var här helt anonymt. Basilio Fortini berättar att han först efteråt fick reda på vilka gästerna var!
Frascativinet har en lång historia också i Sverige, även om det inte går tillbaka så långt som till Gustaf III:s tid. Men faktum är att just Fontana Candidas vin har funnits på Systembolagets hyllor sedan 1955 och fortfarande har samma artikelnummer. En pigg pensionär med andra ord!
Taverna dello Spuntino
Via Cicerone 22
Grottaferrata
Tel: +39 06 94315985 el +39 06 9459366
Lunch och middag, stängt onsdagar
Inte precis billigt, men en upplevelse värd att göra. Och kanske vill du stanna över natt i den lilla hotelldelen.
Mer av Peter Loewe !
Roms bästa matställen – Peter Loewe tipsar
Den myllrande staden Rom har ett stort utbud av matställen och som besökare kan det vara svårt att få reda på vilka som är bra och vilka...
Pizzakriget i Rom
Att göra den perfekta pizzan är den svåraste av alla gastronomiska konster. Det värsta är att det inte finns några regler. Idag pratar man om stenmalet specialmjöl och om surdegar som vårdas som juvler. Givetvis skall pizzan göras i vedugn eller? Men en berömd pizzabagare som
Dyra droppar i Modena
Efter att ha rört sig någon tid på restaurangerna i Italiens balsamiska bälte, som i huvudsak sträcker sig mellan de stora städerna Bologna och Reggio Emilia, märker man att en berömd italiensk TV-reklam för balsamvinäger är sann.
Magnifika Capri
Capri är en plats man drömmer om. En del hela livet. Andra förverkligar denna dröm och slår sig ner här för alltid. Den mest kände besökaren är tveklöst läkaren Axel Munthe som med tiden blev drottning Victorias livmedikus.
På en av Capris högsta platser anlade han Villa San Michele. En villa belägen högst uppe på berget med en svindlande utsikt. Här samlade han framför allt antika föremål, mycket äkta...
Mer av Peter Loewe !
Roms bästa matställen – Peter Loewe tipsar
Den myllrande staden Rom har ett stort utbud av matställen och som besökare kan det vara svårt att få reda på vilka som är bra och vilka...
Pizzakriget i Rom
Att göra den perfekta pizzan är den svåraste av alla gastronomiska konster. Det värsta är att det inte finns några regler. Idag pratar man om stenmalet specialmjöl och om surdegar som vårdas som juvler. Givetvis skall pizzan göras i vedugn eller? Men en berömd pizzabagare som