Kärt barn har många namn, och den kära pizzan kommer i många olika varianter. Den napolitanska versionen, som du kan läsa mer om här, är originalet men när du reser runt på den italienska stöveln så kommer du att springa på andra varianter och lokala variationer. Här är ett litet ”lexikon” över några av dem.

Pizza fritta kommer också från Neapel och är en friterad version av en Calzone, dvs en inbakad pizza. Den uppstod som ett resultat av fattigdomen när staden attackerades under andra världskriget och den blev känd som folkets pizza. När det blev svårt att få tillgång till traditionell pizza, började lokalbefolkningen steka degen och använda billigare ingredienser som ansjovis och broccoli. De mindre önskvärda delarna av grönsaker, som kronärtskockstammar, användes också. Filosofin var att ”vad du än steker blir det gott”, och det visade sig bli en succé och är idag något som presenteras både som ”street food” och de finaste pizzeriorna!

Om det är några som vill, och försöker, utmana Neapel på tronen är det pizzabagarna i huvudstaden Rom. Tonda romana är en papperstunn pizza, som även kallas scrocchiarella, vilket betyder krispig eller knaprig. Genom att använda mindre vatten i degen (ca 55%) kan man kavla ut degen väldigt tunt utan att den går sönder, och tillagas därför mycket snabbt. Toppingen brukar bestå av tomatsås, mozzarella och olivolja och därefter river man lite färsk pecorino över när den kommer ut ur ugnen. För att pizzan inte ska bli för mjuk i mitten har den ofta ganska snålt med topping.

Pizza bianca betyder ordagrant vit pizza, då den inte toppas med tomatsås utan istället vita såser så till exempel ricotta, bechamelsås eller andra krämiga varianter. Grunden består oftast av pizzadeg, olivolja, vitlök, ost och salt. Den här typen av pizza är inte lika traditionstyngd och det är bara kreativiteten som sätter stopp för hur den ska se ut och vilka pålägg som kan användas.

Pizza al taglio bakas i en stor rektangulär panna och skärs sedan i bitar för att köpa över disk.

En al taglio grundas med tomatsås, oregano och olivolja och därefter toppas med många alternativ som till exempel mozzarella, salami, oliver m.m. Al taglio är lätt och luftig tack vare sin långa jäsningstid, och har en fantastisk konsistens med en frasig skorpa. Den gräddas först i cirka 300°C och sedan en andra gång efter att man lagt på toppingen. Denna tvådelade tillagningsprocess skapar en jämnare tillagning och en perfekt pizza.

Pizza al tegamino, också känd som al padellino, är en ”pan pizza” från staden Turin. Den tillagas i små runda kastruller, vilket gör att den jäser mer under gräddningen och ger en mjukare pizza med knaprigare botten. Pizza al tegamino är mindre än den klassiska napolitanska pizzan, men också betydligt tjockare och krispigare.

Pinsa Romana är en slags pizza bianca från regionen Lazio som ofta serveras al taglio – hänger ni med? Pinsa betyder utdragen och pizzan har en oval form, men det är inte den enda skillnaden. Degen görs av oraffinerat mjöl av olika sädesslag, surdeg och vatten vilket gör att glutenhalten är cirka 30 % lägre än i en vanlig pizza. I kombination med långa jäsningstiden ger det en mer lättsmält pizza.

Pizza siciliana har, som namnet skvallrar om, sitt ursprung på Sicilien. Den är också känd som sfincione eller focaccia. Den är ofta tjock och rektangulär och toppas gärna med lök, ansjovis, tomater, örter och stark ost som caciocavallo och toma. Metoderna för att göra pizza är starkt kopplade till den lokala kulturen så det finns stora skillnader i mellan de olika delarna av Sicilien. Pizzolù är en känd variant från staden Siracusa och består av olivolja, oregano, peppar, parmesanost och salt. Pizzan stängs med ett andra deglager innan den serveras, så att det liknar en pizzamacka.

Källa: italienskpizza.se

Läs också
Så lyckas du med napolitansk pizza i din hemmaugn – tre tips från Louise Laurenius
Din egen Pizzasås
Pizza bianco med grönkål