Text av: Peter Loewe

Italien är inte bara den goda maten, vinet och de otaliga sevärdheterna. Regionen Emilia har också Europas äldsta universitet som ligger i Bologna. Detta i ett område som också har Europas viktigaste industriområde efter Tyskland.

Det handlar ganska mycket om bilar. Italienarna kan motorer och design. Det har designmästare som Nuccio Bertone, Sergio Pininfarina och Giorgetto Giugiaro visat under flera decennier. För i Emilien är steget från gastronomiska njutningar till att köra en lyxbil inte längre än från en huvudrätt till en dessert.

I Modena är märket framför alla andra Ferrari. Den svarta hästen som stegrar sig mot en gul botten har blivit en världssymbol som har behållit sina modenesiska rötter.

Enzo Ferrari (1898-1988) var mannen som mer än någon annan placerade Modena i de stora internationella sammanhangen. I Italien gick han under namnet ”il drago”, draken, för en närmast bokstavlig förmåga att spruta eld, när testförare och mekaniker inte ville lyda hans order på banan.
Alla som ville träffa honom var tvungna att åka till Modena. Till med påve Johannes Paulus II besökte Modena och ställde undan sin vita jeep och klev upp i den röda Ferrarin för ett heligt ärevarv på testbanan. För en Ferrari är alltid röd, åtminstone i det kollektiva medvetandet. Och varje gång Ferrari vinner formel-1 så ringer kyrkklockorna i Maranello som är Ferrarifabrikens hemort sedan 1943.

Bilmärkena är många i Italien. Redan 1889 kom Fiats första bil som tillverkades i Turin. Här finns Masterati lyxigare och mer bekväm bil finns inte, ursprungligen skapad i Bologna. Som symbol finns havsguden Neptunus vapen, som är en treudd.

Och så finns förstås Lamborghini som produceras på orten Sant’Agata Bolognese som har 6 000 invånare och där Lamborghiniåken inte är många. Men hit måste man åka om man vill köpa ett exemplar.
Maxhastigheten ligger på 350 km/h och accelerationen från noll till hundra kilometer går på 2,9 sekunder. Jag var med på en långsammare provtur för några år sedan med en legendarisk förare Valentino Balboni. Ferrari har testbana. Det har inte Lamborghini som testar direkt på Emiliens smala landsvägar. Balboni körde inte fortare än 200 km/h på den gropiga vägen och det var jag tacksam för.

Att denna bil kom till 1963, berodde på ett gräl mellan Enzo Ferrari och Ferruccio Lamborghini. Den senare var djupt irriterad över Ferraris koppling som hela tiden slirade. Ett möte med Ferrari gjorde saken värre eftersom han fick vänta i två timmar.

Ferrari behandlade Lamborghini som en arrogant bonde och sa:

”Håll dig du till dina traktorer, så sköter jag mina bilar”.

Denna ilska resulterade i att Ferruccio gjorde sin egen bil. Det legendariska bilmärkets modeller har alla namn efter autentiska tjurar som dött på arenan, ofta uppfödda av familjen Miura som Hemingway skriver om i ”Döden på eftermiddagen”. Namn som Diablo eller Murcialgo, som betyder fladdermus, är legender.

En annan framgångssaga är den italienska vespan Piaggio, för att inte tala om deras trehjuling som var en tidig flakbil. Ett dundrande fordon som klarar de värsta stigningarna även med stor last. Jag har åkt med dessa unika fordon utmed slingrande åsnestigar på världens mest aktiva vulkan Stromboli. Idag är Piaggio noterat på Milanobörsen och har fabrik även i Kina.

Men Emilien är förstås inte bara bilar. Här finns en rad spännande företag som vitvaromärket och kökstillverkaren SMEG grundat 1948. Ett familjeägt företag som hela tiden varit ägt av familjen Bertazzoni och som från början var specialiserade på emaljerade spisar.

Idag är det ett stort internationellt företag som producerar otaliga hushållsmaskiner. Allt från ugnar och brödrostar till spisar. Ett samarbete med modeföretaget Dolce & Gabana har lett till en egen kollektion, där färger och former omedelbart känns igen från det framgångsrika modeföretaget, där Domenico Dolce ofta låter Siciliens starka färger komma fram. Företaget som ligger i den charmiga småstaden Guastalla med 16 000 invånare har som motto:

”Teknologi som inredning”.

Emilia-Romagna, såsom regionen vanligtvis kallas, gränsar till Lombardiet. Här delar modevärlden – under normala år – uppmärksamheten tillsammans med en gigantisk möbelmässa. 2019 kom 386 000 besökare under sex dagar. Då är det klokt att boka hotellrum ett år i förväg.

Den första världsutställningen hölls i Milano redan 1906 och familjen Bertazzoni var med och ställde ut sina köksprodukter, som senare skulle bli kända under varumärket SMEG. Men på plats fanns även Ferrari. För Ferrari är inte bara bilar. Det är också ett nobelt bubbel som produceras i den norditalienska staden Trento som i blindtester flera gånger besegrat berömd årgångschampagne och korats till världens bästa mousserande vin. Det har ingenting gemensamt med Ferraris bilar, det är endast efternamnet som är identiskt.

Giulio Ferraris vin fick första pris på världsutställningen 1906. Detta var en sensation. Giulio Ferrari var en pionjär, närmast maniskt besatt av kvalitet. Priset var speciellt. För det var en utländsk deltagare som vann på en italiensk utställning. För 1906 tillhörde Trento fortfarande Österrike-Ungern.

På samma sätt är Regionen Emilia speciellt. Regionens största resurs är och förblir dess människor. Personer och företagare som inte backar inför problem utan försöker lösa dom snabbt och effektivt. Jag minns jordbävningen i Emilien 2012. Dödsoffren var inte fler än 20, men de materiella skadorna blev mycket stora. Händelsen var mycket omskakande för de boende eftersom nästan alla invånare glömt bort att regionen haft tidigare jordbävningar på 1920-talet.
Redan dagen därpå var alla ute och röjde och försökte få ordning på de byggnader som blivit skadade. Här satt ingen och väntade på att staten skulle komma att hjälpa till. Det fanns det inte tid till. Fabriker och företag skulle komma igång och öppna bums. Och så blir det i nio fall av tio i Emilien.